Övergiven svensk kvalitet i Övra

Med anledning av att SAABs framtid nu tycks tryggad, även om den blir kinesisk, vill vi visa en svensk kvalitetsprodukt som vi snubblade över för några veckor sedan. En V4 i läcker beige kulör. Som en belgisk pralin fast svensk.

Lyxutrustad med tvenne extraljus - rallypåbrået avslöjar sig.

Oöverträffad aerodynamisk utformning

Så här såg de flesta den efter att ha blivit omkörda.

Ko-Bingo i Gafsele

Den 10 juli avhölls Gafsele-dagen och då var dagens stora begivenhet naturligtvis Ko-Bingo. Huvudpersonen, Tilda, tjuvstartade och förrättade stora behovet redan innan hon lämnade transportvagnen.

Glad och pigg går Tilda in i tävlingsarenan, som är indelad i ett stort antal rutor. Det gällde att satsa på den ruta där Tilda skulle uträtta sitt behov nästa gång. Smal sak, trodde och jag och utgick från att kossan skulle undvika närheten till publiken och hålla till i mitten. Mina pengar lades alltså på några centrala rutor.

Tyvärr fanns det element bland publiken som försökte utöva otillbörlig påverkan på den tävlande. Detta föranledde buanden från de rättrådiga i publiken och en tillsägelse från domaren. Det visade sig också att Tilda var en utpräglad kantspringare.

Efter ca 45 minuter gick ett sus av förväntan genom åskådarmassorna - Tilda lyfte på rumpan men men,

det var bara nummer ett som hon uträttade

Tiden gick och Tilda föreföll oberörd av åskådarnas otåliga väntan

Ibland föreföll hon mera intresserad av om gräset kunde ätas. En regnskur gjorde att jag fick gå till bilen för att hämta ett paraply och när jag återkom hade undret hänt. Detta efter drygt 1 timme och 10 minuter.

En första klassens blaja, tyvärr inte i min ruta

Efter väl förrättat värv kunde Tilda återvända till sin vagn för hemfärd, under publikens applåder

Här ser vi den lyckliga vinnaren som, förutom en penningsumma, också erhöll ett vackert diplom

En Mercedes är alltid en Mercedes

I skogen utanför Tarsjönäset, en bit från Junsele, har denna propra MB parkerats

Den gamla registreringskylten kan fortfarande läsas delvis

Möjligen har Mersan varit inblandad i en olycka. Huven ser demolerad ut

Det rör sig om en MB 180 - en modell som började tillverkas 1953

Ädla linjer. Den som kört en dylik kommer säkert också ihåg de underhållande vägegenskaperna (livsfarliga tyckte tråkmånsar)

Lätt rostangrepp på vänster strålkastare

Att det rör sig om en bensinmotor kan konstateras. I så fall gav den hela 52 hästar

Man kände sig som en kung vid denna ratt

En detalj på bakdörren

Skogens addenda till finishen

Dörrhandtagens krom behåller sin glans

Något fattas framtill

Sakta tycks Mersan förena sig med jorden

Lavarna erövrar lacken

Rosten misspryder inte

Ännu en bild på den luxuösa interiören.

Ett vitt ödehus

När man åker vägen mellan Jansjö och Näsåker kan man skymta detta vita hus i skogen.


Ordentligt tillbommat och med kraftiga luckor för fönstren - kan det röra sig om en militär topphemlighet kanske? Det är inte så vanligt med vitrappade ödehus mitt i skogen

Vid husets baksida står en stege och där ligger också två järnspisar

Fönsterluckan på baksidan går att öppna och med blixt kunde rummets interiör fotograferas - ytterligare en järnspis från Husqvarna Vapenfabrik. Det är deras vackra No 226 som pryder rummet. Kvar står också kaffepannan och en trasig järngryta. Väggens dekor är nog senare tillkommen.

Flitiga spindlar har vävt en ersättning för trådgardiner i fönstret

Den ena utkastade spisen är en Klafreström No 26

Den andra är av märket Bolinders. Man kan undra varför ett så litet hus haft tre järnspisar? Kan det ha varit ett militärt spisförband som övat här?

Till slut en bild på den låsta dörren.

Mästaren från Anundsjö

En nästan helt igenvuxen väg leder till det torp som Mästaren i Anundsjö, Erik Andersson, bebodde under några år mellan 1914 och mitten av 1920-talet. Han kom ursprungligen från Dalarna, där han föddes 1881. Efter att ha blivit påverkad av vandringsprästen David Petander lämnade han hustru och barn och gav sig ut för att predika. En ung lantbrukarson från Storsjö skänkte sitt torp i Järvberget till Anderssons sekt.


Här levde alltså mästaren med sina sektmedlemmar, huvusakligen kvinnor, och man odlade grönsaker, sektens huvudsakliga föda, och höll får och getter. Av ullen tillverkade de sina egna kläder

Torpet har råkat i höggradigt förfall, inte så konstigt om man tänker på att det snart är 90 år sedan släkten drog vidare till Västerbotten. Andersson själv avled 1945 i Vitteby i Sunne (Värmland).

Innanför ytterdörren ser vi hur skorstenen rasat in

Ett par kvarlämnade symaskiner och några kaffekoppar och mycket damm

En av symaskinerna står på golvet.

En blick in i det raserade köket

Vinden fylls av bråte från den raserade skorstenen och golvet är inte möjligt att beträda.

Från trappan upp till vinden

Genom ett fönster på husets baksida kan vi observera läster som visar att man också gjorde sina egna skor och kanske också reparerade andras

I förstugan hänger en överrock kvar - kan det ha varit mästarens?

Ute på den igenväxande ängen framför torpet blommade denna lilja - en sista påminnelse om Mästaren.

Den som vill veta mer rekommenderas essän "Tollorna och Mästaren från Anundsjö" av Else Britt Lindblom"